Back in action
Var ska jag börja...
Min blogg har legat nere någon vecka så det har såklart hänt en hel del.
Det har knappast undgått nån att min tripp till Kanada inte gick som planerat (milt uttryckt) tävlingen i Mt ST Anne punkterade jag i kvalet och missade final, Bromont var jag peppad för att försöka göra ett bra resultat och ta igen lite förlorade poäng.
Körde smart och försiktigt i kvalet och kände mig som en paranoid småbarnsmamma på väg ned för backen. Efter att ha kvalat in som 40e man kände jag mig enormt lättad bara över att vara i final och tyckte att chanserna till en bra placering var rätt bra.
Och finalen gick bra? Nja du vet...
Gjorde en stor miss på toppen, laddade rätt friskt igenom de branta steniga partierna, gjorde en fet-tabbe till och avslutade det tekniska branta partiet med att slå över styret i samma högersväng som tydligen Herman (och många många andra vurpat i). Mitt enda problem var att jag hamnade utanför skyddsnäten och tog mig till slut med hjälp av åskådarna in i banan igen.
Game over.
Väl hemma från Kanada kände jag mig om jag ska vara helt ärlig rejält nedbruten, kan inte minnas sist jag haft så mycket oflyt flera tävlingar på rad.
Mitt mål med en topp 20 i totala världscupen är nog tyvärr utom räckhåll nu så jag har bestämt mig för att det är VM i Canberra som gäller. Vet att banan inte är riktigt min grej med mycket trampa men jag tror ändå att jag kan vara med i topp 15 åtminstonde.
Jag är bra på att hoppa och bibehålla fart och jag tror det kan ge minst lika mycket som att kunna trampa som en älg.
I helgen besökte jag Sunne för final i Svenska cupen. Hade inte planerat att köra men hade möjlighet att vara där och jag ledde cupen men hade antagligen inte vunnit om jag missat sista tävlingen så det kändes rent dumt att inte åka dit och köra.
Efter att ha tagit det lugnt några dagar förra veckan kände jag mig lite nyladdad och sugen igen.
Banan såg grym ut tyckte jag när jag gick den men den synen förändrades ganska snabbt efter ett åk.
Det var tyvärr för platt på många ställen, banan var för mjuk, blöt och inte körd tidigare vilket gjorde att allt gick i slowmotion med mycket trampande som påföljd.
Banan var dock 3 minuter lång vilket var lite grymt eftersom vi bara haft en bana över 2 minuter i år uppe i Åre. Dock var det inga sköna 3 minuter under tävlingsåken.
De partier som faktiskt var roliga & bra blev rätt jobbiga efter att ha trampat till man såg dubbelt. Hursomhelst körde jag rätt smart i första åket och höll igen lite på toppen där det var mycket trampa för att bara se till att köra bra i de nedre tekniska partierna och sedan trampa ur buggarna mot mål.
Ledde med 7 sekunder efter första åket, kände att jag nog kunnat ge lite mer men det kändes inte så troligt att Herman på andra platsen skulle kapa 7 sekunder till andra åket så jag var rätt nöjd.
I andra åket gick jag ut lite hårdare men gjorde två misstag direkt på toppen och hittade inte flytet, tiden blev 1.5 sekund sämre men tiden från första räckte till seger för dagen och en seger i totalen. Champagne-duschen ingick.
Just nu är jag hemma i Stockholm och förbereder mig för avresa till Canberra den 24e. Det blir framförallt xc fram till dess, har varit och cyklat lite dirt och idag ska jag rulla lite downhill i Väsjöbacken hade jag tänkt.
Solen skiner så nu får det vara färdigskrivet.
//R
Grattis till vinsten i Sunne! Hoppas det var bra träning inför Canberra iaf. Tyvärr blev banan lite för blöt under juli (+300mm regn), blev liksom aldrig riktigt bra efter det. Två veckor tidigare var det snabbare med roddbåt än cykel, hehe. Lycka till framöver och närmast i Canberra! Får se vad vi hittar på till nästa år i Sunne. Vi tänker brantare iaf. :)
/Thomas, banbyggare i sunne
Grattis till sunne och svenska cupen!
Är de verkligen oflyt som ställt till så många utländska tävlingar i år, kan det inte vara överladd kanske efter så många vurpor och missar i tävlingsåken i år. Du kör ju så jäkla stabilt i svenska cupen så det vore konstigt om det bara var oflyt tycker jag (även om de förmodligen är svårare och jobbigare banor i WC förstår jag). Tror de skulle räcka väldigt långt med din normala fart även utomlands (om det nu är överladd som är orsaken), du är ju snabb som tusan. Lycka till som fan framöver och framförallt i Canberra!
Har nämligen lite emot uttrycket oflyt, det känns som att det är sällan det är oflyt som är anledningen till vurpor och missar. Isf ska det vara att nån i publiken ställt sig ivägen eller att en sten rullar ner framför framhjulet =)
Hm jag vet inte om jag överladdat speciellt många ggr i år? Misstag gör alla under tävlingarna, även Hill, Peat & Minaar gör detta eftersom hela grejen är att köra på gränsen.
Det jag kallar oflyt är att kränga av däck, behöva köra brakeless och att få punktering.
Att vurpa är kanske att ses som annat än oflyt men det har jag lättare att ta än när det strular med annat.
Det går inte att jämföra att tävla i Sverige med att tävla i världscupen vilket är synd & skam eftersom vi antagligen skulle ha bättre åkare internationellt annars.
Att hålla ihop ett åk i 1minut är inte detsamma som 5minuter, det är brantare, det går fortare och det är längre.
Jag vill inte bortförklara saker & ting för jag ogillar folk som pratar istället för att göra men ibland är det svårt att hitta (för min egen del) vettiga förklaringar till varför det blir som det blir.
Tack för att du läser OCH kommenterar=)
//R
