Aussie, Aussie, Aussie!!
Welcome to Aussie land!
Nu är vi alltså på plats, in place, ready to rock...aja nästan i af.
24timmars resande senare är man ju sådär lagomt pigg & jetlaggad så vi kanske inte ska överdriva...
Det har i af gått rätt bra, cyklarna kom fram, väskorna kom fram men det blev lite extra dyrt att se till att de fick följa med flyget. Som vanligt.
Jag har VM till ära en ny ram (i färgen brun så alla känner igen mig), lite extra xtr-prylar, lite extra mycket titan-skruvar samt en lite hårdare fjäder (självklart i titan) för att det ska lira bättre på den lite halvplatta banan här i Canberra.
Efter en första inspektion idag så kan jag säga att jag ändå var rätt positivt överraskad för jag trodde nog att det skulle vara mer trampande redan från start än vad det är.
Det är en hel del hopp, steniga partier, berms med mera som kommer vara rätt avgörande.
Dock slutar banan med det längsta MATAR-PARTI jag sett i min dh-karriär. Det är platt och bitvis uppför i vart fall 45sekunder men det känns på nåt sätt ändå mer ok att ha det in mot mål än att det är mycket trampa hela vägen.
Jag ser det inte som något problem, man måste väl kunna stå ut med lite hederlig blodsmak om man vill vinna ett vm. Som sagt är det en hel del feta hopp på banan, inget svårt om det inte vore för att det ständigt verkar blåsa stormbyar på MT. STROMOLO och sidvind & annat kommer garranterat vara ett problem som många kommer få smaka grus utav.
Vi har även hunnit med att kika lite bikeshops, survivalbutiker, döda kängurus och levande kängurusar!
Jag & Kim tog en sväng i skogen ovanför stället vi bor på och hittade en stig med lite bygga vallar & annat som vi tog några åk på. Kändes skönt att sparka igång kroppen lite och få känna på det lite märkliga underlaget.
Det är som stenhårt men med inslag av gigantiska sandkorn så lite småhalkigt kändes det.
Nu ska vi kirra middag i camp-Sweden!
Laters.
R.
Nu är vi alltså på plats, in place, ready to rock...aja nästan i af.
24timmars resande senare är man ju sådär lagomt pigg & jetlaggad så vi kanske inte ska överdriva...
Det har i af gått rätt bra, cyklarna kom fram, väskorna kom fram men det blev lite extra dyrt att se till att de fick följa med flyget. Som vanligt.
Jag har VM till ära en ny ram (i färgen brun så alla känner igen mig), lite extra xtr-prylar, lite extra mycket titan-skruvar samt en lite hårdare fjäder (självklart i titan) för att det ska lira bättre på den lite halvplatta banan här i Canberra.
Efter en första inspektion idag så kan jag säga att jag ändå var rätt positivt överraskad för jag trodde nog att det skulle vara mer trampande redan från start än vad det är.
Det är en hel del hopp, steniga partier, berms med mera som kommer vara rätt avgörande.
Dock slutar banan med det längsta MATAR-PARTI jag sett i min dh-karriär. Det är platt och bitvis uppför i vart fall 45sekunder men det känns på nåt sätt ändå mer ok att ha det in mot mål än att det är mycket trampa hela vägen.
Jag ser det inte som något problem, man måste väl kunna stå ut med lite hederlig blodsmak om man vill vinna ett vm. Som sagt är det en hel del feta hopp på banan, inget svårt om det inte vore för att det ständigt verkar blåsa stormbyar på MT. STROMOLO och sidvind & annat kommer garranterat vara ett problem som många kommer få smaka grus utav.
Vi har även hunnit med att kika lite bikeshops, survivalbutiker, döda kängurus och levande kängurusar!
Jag & Kim tog en sväng i skogen ovanför stället vi bor på och hittade en stig med lite bygga vallar & annat som vi tog några åk på. Kändes skönt att sparka igång kroppen lite och få känna på det lite märkliga underlaget.
Det är som stenhårt men med inslag av gigantiska sandkorn så lite småhalkigt kändes det.
Nu ska vi kirra middag i camp-Sweden!
Laters.
R.
Kommentarer
Trackback
